BP-macken låg i Åsarna i Jämtlandslän, Olle tog över macken från sin far vid 15-års ålder.
I grannbyn Klövsjö så fanns två bröder som tävlade på skoter Örjan och Arne Bromeé.
Örjan hade hjälp med trimning och skruvning av Kårvik som hade verkstad i grannbyn Svenstavik. Arne som var fabriksförare åt Ski-Doo fick kontakt med Olle genom bilverkstaden och det resulterade i att Olle började skruva och trimma åt honom. Arne hade obegränsat med fabriksmaterial från Ski-doo, det kom paket med trimcylindrar och kolvar m.m till macken i Åsarna. Olle som var ung och nyfiken började genast fundera på om man verkligen hade portat max, så det tog inte länge förrän slipstiftet åkte in i dom nya cylindrarna uppe i den lilla vindsutrymmet ovanför verkstan(den som åker förbi kan se vindskupan ovanför mittenporten på verkstan) detta gjordes på nätter och kvällar. Som ni förstår så resulterade det i en massa skrotade cylindrar och kolvar, innan han hittade rätt, men som sagt det var bara att beställa nytt material och börja om. Efter ett antal misslyckanden så lärde han sej ganska precis vart gränserna och effekten fanns.

 Säsongerna gick och åren på tävlingsarenan började sätta spår i Arnes kropp. Han började ”tjata” på Olle att han skulle börja tävla och bygga en helt ny maskin utifrån de erfarenheter åren med Arne gett. Tanken var att bygga en lätt maskin där boggi och matta från blizzarden bestämde måtten. Valet för byggandet av chassi föll på sträckt aluminium, stark och lätt. Olle beställde 6 st Hirth 650 från Tyskland tydligen så var det bland det värsta som fanns på den tiden, och det skulle det vara, inge prut! 3 st. av dem var beställda av kompisar, av de andra 3 såldes 2 för att finansiera sin egen.

Arne var med under byggets gång med synpunkter och sånt som han saknat på Ski-doon bla styrningen som jag skulle jag tro unikt, byggt av delar från framvagn från Volvo PV återkommer till den längre fram (se foto med text). Givetvis så skulle även Hirthen portasJ, men det vart problem med vevaxlarna då svänghjulstappen small av då effekten och varven ökade. Med att skriva och ringa till Tyskland för att förklara problemet så fick Olle hjälp av en lärarinna som hette Margareta Back. I brevet så passade Olle på att fråga om det inte fanns cylindrar med mera kubik till 650:n.  Efter någon vecka så det ett paket med ny förstärkt vevtapp samt ett par cylindrar med stålfoder  på mellan 700-800ccm!! utan att det var beställt, det följde även med skelettkolvar!!. Vad tror ni hände?, jo slipstiftet åkte givetvis in i dom cylindrarna också och nu visste han ganska exakt hur mycket man kunde ta och hur. Ett stort problem var att stämma av piporna,  han använde,  2 st blizzard 340 race pipor gjord i tunn rillad hård plåt av något slag som bara gick att löda/laga med brons. Efter det nupit på vänstra cylindern ett par gånger fick han hjälp av en Ski-doo kille uppifrån någonstans via Arne som byggde om dem en aning och sen så höll det. Ett annat problem var att tripplexkedjan inte höll, utan Arne fixade ett alu hus förstärkt från fabriken, tro det eller inte så delades det på mitten och breddades för att få plats med två duplexkedjor!, driv och variatoraxel anpassades och sen höll det.

Första tävlingen skedde på Hedevikens flygplats, Olle hade tränat bra tyckte han. Starten gick och han tog ledningen, ledde hela första varvet men sen började dom andra komma i fatt, men åter på start och målrakan så var han förbi och först igen. Men blev återigen infångad och ifrån åkt.
Olle berättade för mej att pulver fanns och god fysik, men den psykiska pressen att vara ”rookie”och börja i största klassen utan nån som helst tidigare race erfarenheter från de lägre klasserna, samt att ha en av de värsta maskinerna blev för mycket, pressen blev för stor.

En gentleman vid namn Stefan Eriksson, då vid den tiden fabriksförare åt Yamaha tog över styrningen, en riktig hårding och köra. Dock tog det slut vid Alftas motorbana vid den sista av de tre beryktade kullarna. Stefan tog starten och passerade två av hoppen perfekt men glömde att lätta på tummen i den sista, gjorde en riktig luftfärd och slog ner styggt, så illa att det blev ambulans därifrån men enligt rykten så ska han sagt till ambulans personalen ”kan  ni lugna er så jag får se vem som vann heatet”.

Olle sålde motorn senare till Segervalls i Matfors ”efter ett oemotståndligt bud”, dom var generalagent för arctic och även vad jag förstår ansvariga för deras tävlingsverksamhet.
Skotern köpte Stefan men då med en två cylindrig Lloyd rova.

Ja, och hur i hela friden kunde då jag bli gråtfärdig av lycka när jag hittade den?, jo jag var nämligen på BP-macken under hela min uppväxt från 9-års ålder och minns svagt denna maskin och hur Olle senare pratade och visade dessa bilder på maskinen och Hirth motorn, så sedan dess är jag Hirth smittad.
Har till och från sökt denna maskin men utan resultat, spiken i kistan blev nog när jag talade med en släkting till Stefan som sa att den gått till skrot. Men så helt plötsligt på ett skoter evenemang så började en polare prata om ” och där står även den där maskinen med aluminiumnät huven” så det ena gav det andra och nu är den MIN!, tack Ante!

Dom som var med som jag talat med, säger att det var som att köra en crosscykel med skidres så fort man gasade till.

 Tyvärr så har jag inte lyckas få tag i motorn eller pipor har letat överallt ring, satt in annonser utan resultat. Kedjehuset är också borta sitter ett original plåthus påmonterat. Så är det någon som vet något så hör av er, även om grejorna inte är till salu. Som kännetecken så är det borrade kylhål i blocket framåt.

 

Tänkte dra lite data om maskinen :

 

Skulle också vilja passa på och tacka Olle för alla oförglömliga minnen under min uppväxt på BP-macken i Åsarna och allt du hjälpt mej med och lärt ut, ovärderligt- tack!

Dessa rader är skrivna med hjälp av Olle Ohlson som byggt maskinen och det han kommer ihåg. Målet är att den ska renoveras. Hoppas ni hade behållning av läsningen.
Mvh Per


Se bilder på skotern, bygget mm.